Nu har vi tre dagar kvar pa kongolesisk mark, TRE dagar!! Tiden har gatt fort och svart att forsta att vi varit har i 7 manader redan. Nu sista veckan gar allt i avskedets tema, det ar managa man vill saga hejda till, tacka och ta avsked av. Sa vi aker runt till sa manga vi hinner med.

I fredags gjorde vi ett besok pa Mansimou for att ha varan sista traning, det ar jobbigt att veta att det kan vara sista gangen vi traffar barnen. Idag ska vi gora ett likadant besok pa Thomas Sankara som har varit min anlaggning och pa onsdag har vi hejdatraning pa Mfilou.

Sedan bar det ivag hemat. Vi far se hur langt vi kommer, den senaste utvecklingen pa Island med vulkanutbrottet gor att vi kanske bara kommer till Addis. Dar ska vi byta flyg mot Arlanda, men om det fortsatter som det varit de sista dagarna kanske vi blir strandsatta i Etiopien.

Vi hoppas pa det basta och att allt ska ha lugnat ner sig till torsdag, bade for varan resa men aven for Elins skull. Kan bli en pars att ha en annu mer skrackslagen Elin bredvid sig pa flyget an vad hon brukar vara…

Ha det bra, blir nog sista inlagget jag skriver i Kongo. Har varit en underbar tid har nere, manga intryck som jag aldrig kommer att glomma.

Vi ses i Sverige!

Det var langesen jag skrev nagonting nu. Har hant en hel del sen sist jag skrev och tiden har flyger ivag. Nu har vi lite drygt bara tva veckor kvar pa kongolesisk mark och av det som ar kvar sa ar det nastan nagot speciellt inbokat varje dag.

Har nedan kommer en liten summering om vad vi har gjort sen sist:

Samma vecka som vi var i Mousana akte vi pa sondagen ut pa en utflykt, det var jag och Elin med ett gang svenska missionarer. Vi akte till ett vattenfall som kallas Loufoulakari, det lag ca 5 mil syd/vast om Brazza. Resan dit tog 4 timmar sa med andra ord var inte vagen den basta, vi skumpade oss fran pa vagar som inte kan liknas annat an som puckelpister. Men val framme var det ett haftigt skadespel med ett vattenfall format som ett U. Helt klart den basvarliga turen dit. Vi kunde stanna dar en dryg timme innan vi var tvugna att hoppa in i bilarna for att komma hem innan morkret foll. Dagen kan summeras som 8 timmars puckelpist och drygt 1 timme pa sjalva platsen, utflykt Kongostyle.

Helgen efter det var det dags for en ny utflykt, denna gangen var det jag Elin och Mouck som akte och halsade pa i den byn han kommer ifran. Vi packade in oss i en minibuss med 12 andra kongoleser for att aka till Matoumbou. Mouck hade inte varit dar och halsat pa sedan 2000 aret efter att han och hans familj flydde fran kriget. Det blev manga kanslor nar han traffade gamla vanner, fick se hans gamla hus och hur allt har blivit forstort pga kriget. Det var otroligt vackert i byn som lag i en dalgang med stora savannomraden runt om. Men nar vi pratar med de som bor dar och nar Mouck berattar om hur det var innan kriget forstar vi hur mycket som blivit forstort. Maste vara en jobbig kansla att se hur det ser ut nu nar man har levt dar tidigare da alla hus var hela och gatorna var riktiga vagar inte stigar. Det blev en utflykt som vackte manga tankar om hur Kongo kunde sett ut om inte kriget brutit ut.

Veckan efter det gjorde jag debut i C.F. Gothia. Jag spelade en match med fotbollsskolans A-lag. Det var riktigt kul att fa spela en riktig match dar det inte var smakillar eller gamla gubbar som man motte. Vi vann matchen med 4-1, tyvarr inga mal av mig.

Nu ar vi framme vid forra veckan, da hade vi lager for alla lagkaptener fran fotbollsskolan. Vi akte till en anlaggning strax utanfor Brazza vid Djiri. Dar hade vi utbildning med seminaruim om hur en kapten ska upptrade, vilken roll en kapten har och aven om atervinning och hur viktigt det ar att vara radd om miljon. Just miljon ar nagot som inte sarskillt manga kongoleser tanker pa, det ligger sopor overallt och i Gothiaprojektet jobbar vi mycket med att beratta och utbilda barnen i hur viktigt det ar att ta hand om miljon.  Vi var dar borta i 3 dagar, under onsdagen fick vi tillgang till en TV sa vi satt under bar himmel och tittade pa Arsenal-Barcelona. I Kongo, mitt ute i ingenstans sitter jag och ser hur Zlatan trycker in tva kanon mal, jag tittar upp och ser stjarnor, i bakgrunden hor jag hur syrsorna spelar. Vilken kansla!!

I helgen har vi haft utflykt med alla barn i fotbollsskolan, vi akte till Brazzas zoo. Inte sa mkt till zoo egentligen, de hade nagra apor, en skoldpadda, tva krokodiler och nagra faglar. Men jag tror barnen uppskattade det. Det var lite teater och lekar med i parken. En valdigt intensiv dag.

Och till sist igar, 5 april, min fodelsedag. En riktigt kanon dag. Vi gorde en utflykt till en badplats som ligger norr om Brazza. Vi lag och badade precis hela dagen och sedan nar vi kom hem hade Elin bakat en prinsesstarta. En fodelsedag jag aldrig kommer glomma. Tack for alla gratulationer jag fatt genom mail, sms, facebook m.m. Skont att ni inte glomt bort mig trotts att jag varit borta sa pass lange.

Detta ar allt vi gjort forutom de vanliga aktiviteterna med traningar och matcher.

Livet leker har nere men jag ser fram emot att snart komma hem till Sverige igen.

 Jag har forsokt lagga upp bilder men det fungerar inte sa bilderna kommer upp nar jag ar hemma i Sverige igen.

Ha det gott!

En vecka till har gatt.

I mandags foljde jag och Elin med Peo till ett seminarium for bonder som holls i Moussana, det ar den andra missionsstationen som svenska missionarer upprattade. Det var valdigt spannande att se hur svenskarna hade byggt upp en by mitt ute i ingenstans och sedan se hur kongoleserna forsoker bevara de gamla byggnaderna som star kvar sen den tiden. Nar man gick dar var man lite stolt over att vara svensk. Ofta har europeer som kommit till Kongo bara forstort landet, men svenskarna har verkligen hjalpt landet i deras utveckling. De flesta kongoleser man traffar har bara gott att saga om svenskar och vad de gjort for Kongo.

Efter en rundvandring och ett kortare mote akte vi ut pa landet for att gora nagra besok pa olika plantage. Helt otroligt hur de kan fa nagot att vaxa i detta torra landskap, man blir facinerad av deras vilja och talamod med deras arbete.
Hela dagen var otroligt spannande och intressant, nar vi akte tillbaka till Brazza var vi nog allihopa valdigt nojda med dagen.

Har nedan kommer lite bilder fran den senaste tiden.

Veckorna springer forbi, det ar varmt svettigt och det regnar ytterst sallan. Av det jag har hort om vadret i Sverige sa ar detta den motsatta extrempunkten. Det gar inte att kanna sig frash langstund, direkt efter att man har duschat sa kommer svett parlorna rinnande igen. Om man har kampat en hel dag for att halla vatskebalansen nagorlunda sa har man vatskebrist pa morgonen nar man vaknar anda for att man har svettats sa mycket under natten. Om jag klagar? Absolut inte jag svettas hellre en hel dag an att frysa tarna av mig nar jag gar utanfor dorren. Sa med andra ord har vi det kanon har nere aven om det kanns att hemresan borjar narma sig. Sen sist jag skrev har jag hunnit ta farval av min familj som har varit har och halsat pa, jag tror bade dem och jag var mycket nojda med deras resa. Sedan har det varit traningar och allt annat vardagligt som sker har. Men nagra saker har hant som har stickt ut lite. Den ena saken som har hant ar att i fredags nar vi hade traning ute pa Mfilou sa ser jag hur det helt plotsligt kommer in en grupp militarer pa omradet. Utrustade i full mundering och med automatvapen i hogsta hugg. De sag inte alls snalla ut sa man borjade fundera vad som nu var i gorningen. Sen kommer en grupp lite ”finare” man in pa omradet med. Dessa man ar valdigt latta att se da de ofta beter sig som om de star hogre upp an det ”vanliga” folket. En av dessa kom fram och borjade prata med oss. Jag forstod inte under hela samtalet vem det var, men det syndes pa de andra ledarna att det var nagon speciell och som de hade respekt for. Nar dem hade gatt och jag fragde vem det var sa berattar dom att detta var den forre rebell ledaren Frederic Bitsangou, alias Pastor Ntoumi. Han som krigade mot regeringen under kriget har nere. Helt plotsligt insag jag varfor alla hade varit valdigt lugna och inte sagt sa mcyket. Han ar nog bra mycket storre for kongoleserna an vad han var for mig, sa kan bara spekulera i vad de egentligen tyckte om att han kom dit. Var sakert med blandade kanslor som ledarna sag pa honom. Sen igar hade vi en aktivitet for tjejer ute pa Mfilou, detta pga att det ar kvinnans vecka eller natt nasta vecka, eller om det var hela mars, eller var det bara pa mandag??? Inte riktigt saker pa hur det lag till men natt med att kvinnan ska sta i fokus i de narmaste dagarna var det iaf. Vi hade lite teater fran varan teatergrupp, vi hade aven Ndzango som ar en sport som endast utovas av tjejer. Om jag ska forklara den sa att jag gor mig forstad sa ar det ungefar likadant som ”sten, sax och pase”, fast man hoppar pa natt visst satt och spelar med fotterna. Forstod inte riktigt hur det gick till och hur man kan vara bra pa det, jag ser det bara som tur. Men tydligen ar det en ganska stor sport bland tjejer har i landet och det finns organisrade seriespel. Vi hade aven en fotbollsmatch mellan tva skolor. Alla dessa aktiviterna var endast for tjejer och eftersom vi inte har sa manga tjejer just nu pa traningarna sa ar det bara att hoppas att de har fatt mer smak av igar. Ja det var val de stora sakerna som hant den senaste tiden. Hors.

I fredags forra veckan landade min familj har i Brazza for att under tva veckor besoka mig men aven gora lite andra besok. Kul att fa traffa familjen igen och att de kan fa vara med och se hur jag har det har nere. Det blev som lilla julafton nar de kom, de hade med sig godis, bocker, ny musik, knackebrod och kaviar. FROSSA!!

Det ar de sma sakerna man saknar nar man ar borta sa pass lange som jag varit, tank att kunna satta sig ner hemma i soffan med ett stortglas kall mjolk och en kaviar macka eller att ha hallt igang en hel dag ute och kanske ar lite sma kall kunna stalla sig i en varm dusch och sen ga och lagga sig i sin egen sang. Det ar sadana saker som man saknar, jag saknar inte de materiella saker man har i Sverige, inte att har man sagt en tid sa kommer alla den tiden. Livet i Kongo har sina positiva och negativa sidor men i det hela overvager de positiva helt klart och da kanns det jobbigt att veta att nu ar det inte langt kvar tills vi ska aka harifran.

Har ar lite bilder fran den senaste tiden:

Livet gar vidare i Kongo, vi har traningar, moten och annat pappersjobb som fyller vara dagar. Det har blivit mer att gora nu an tidigare aven om dotiden ofta ar lang och trakig sa kanns det att ledare och spelare ar mer seriosa under traningarna.
Vi har haft besok av Thomas Hammar, den som ar ansvarig for oss i Sverige. Han var har for 10 dagar sen for att se hur vi madde och hur arbetet gar. Kul att fa besok och hora hur de ser pa projektet i Sverige och fran Gothias sida.

Ifredags var jag, Elin och Mouck pa konsert, en rapkonsert. Har aldrig varit pa nagon rapkonsert i Sverige sa har egentligen inget att jamfora med men det var nagot helt annorlunda an de konserter jag varit pa tidigare. Mitt under latarna kunde folk komma upp pa scen, de gick fram till artisten och gav honom nagot. Fick det forklarat for mig att nar man tycker att han gjort nagot bra kan man ga upp och ge honom en gava, nagon gav pengar andra en vaska. Lite udda men ganska kul..
Tankte pa hur det skulle se ut i Sverige om mitt under en konsert forsoker ta sig upp pa sen. Skulle nog ganska snart blivit nerriven av nagon biffig vakt och sedan skulle det bli skriverier i tidningarna om hur nagon ”forsokte” attackera artisten. Sverige ar alldeles for sakert, for mycket regler, for mycket ”sitta tyst i ett horn och inte sticka ut”. Kanns skont att se att det inte behover vara sa, det kan bli bra och kan bli nagot som man verkligen kommer komma ihag om det hander lite ovantade saker och inte bara att allt sker som planerat.
Bl.a. kom Michael Jackson upp pa scen och dansade, en kongolesiska Cowboy korde linedance till en lat, under en lat kan flera personer upp pa scen och borjade battla, bade rappa och breakdansa. I mina ogen var det kaos men alla hangde med och ingen verkade bry sig om att massa udda saker hande.

Det finns nagot har som man kallar for ”vaka”, nar en person dott samlas familj och vanner hemma hos familjen, det ar som en stor fest med musik, sang, dans och allt som hor en fest till. Dessa kan halla pa allt fran en kvall till en vecka. Ofta haller de pa hela natterna och folk sover kvar pa platsen. Det ar en bra grej tycker jag som vi saknar hemma, att traffas och umgas utan att det blir det dystra och sorgliga som aterfinns pa begravingar och anda visar lan vordnad for den doda och dennes familj.
Igar kvall var det en sadan vaka i grannhuset, de satte igang vid 8 pa kvallen med varldens ljudanlaggning. Hade jag haft rutor i mina fonster hade de skallrat bra och man kunde kanna basen i sangen dar jag lag och forsokte sova. Forst tankte jag inte sa mycket pa det, de slutar nog vid 12. Men inte da, de korde pa hela natten med samma musik hela tiden, typiskt kongolesisk. Kl 6 pa morgonen tystnade hogtalarna, da hade jag fatt ca tva timmars somn.

Okej, jag tycker det ar en bra sak men det finns granser….

Livet gar vidare i Konog, vi har traningar varje eftermiddag och pa formiddagarna forsoker vi fa tiden att ga med bland annat att ga pa gymmet. Vi har hittat en riktigt fint gym alldeles bredvid kontoret som vi jobbar pa och dar blir det iaf 1 timme/dag for att slippa bara sitta och uggla pa kontoret.
Barnen har borjat komma tillbaka efter uppehallet ocksa, vilket ar valdigt roligt. Ett problem har nere ar att barnen gar i skolan antingen pa formiddagen eller pa eftermiddagen, sa nar de har skola pa eftermiddagen missar de traningarna. Vissa barn gar eftermiddag varje vecka och andra gar varannan vecka. Darfor kan det vara stor skillnad pa antalet barn beroende vilken vecka det ar.

Vi svenskar pratar garna om vadret, om det har varit bra eller samre. Har ar det samtalsamnet inte sarkillt intressant, antingen ar det varmt (valdigt varmt) eller sa regnar det. Det finns bara tva absoluteter, finns inga molniga halvgra dagar, inga dagar dar det varken ar varmt eller kallt. Daremot talar man garna om elen. Jag har haft manga samtal med folk om man haft el eller inte den senaste veckan. Kul att marka att det ar egentligen samma sak som nar vi svenskar pratar om vadret men anda sa otroligt annorlunda. 
Att ha haft el har i 5 dagar i rad har ar lika bra har som nar vi har haft 5 fina dagar i rad.  

Bara for att saga emot mitt eget resonemang ska jag beratta om vadret. Just nu ar det den lilla torrsasongen, vilket menas att det inte ar lika varmt som under regnperioden men istallet regnar det inte sarskillt mycket. Det ar som ett tunt molntacke som gor att det blir en valdigt tjock luft och valdigt fuktigt.
For nagra dagar sen vaknade tidigt  pa att jag fros, konstig kansla det dar. Var nog nastan 4 manader sen jag fros innan det. Var till och med tvungen att anvanda mitt lakan som tacka for att varma mig. Usch kyla (25°) ar inget som jag saknar…

Da har traningarna kommit igang igen och vi har kommit tillbaka till verkligheten, kanns bra att fa en vardag igen och att fa jobba lite efter alla resor i december. Under januari manad har vi forsasong som tema pa traningarna, vi kor mycket styrka och lopning precis som hemma i sverige under januari. Med en liten detalj som skiljer, har fryser man inte av sig tarna nar man ska ut pa traningarna utan snarare lider man av solsting. Personligen valjer jag det senare

Forra helgen var vi och kikade pa en traningsmatch med klubb laget, matchen i sig var inget att hurra over (de forlorade med 12-0!). Men daremot var planen och motstandarna nagot som vi inte stott pa tidigare har i kongo. Nar vi kom in pa arenan sag vi for forsta gangen i Kongo en plan som liknade vara svenska, gras over hela planen (till och med i straffomradet!!). Sedan under matchen fick vi se ett lag som hade organisation och spelidé, vilket har varit valdigt sallsynt har under de matcher vi sett. Att varat lag blev helt utklassade spelade ingen roll, att antligen se en match dar det fanns en tanke i spelet var en frojd for ogat.

Tiden gar fort har nere, vi har redan varit har i dryga 4 manader, bara 3 kvar. Under dessa 3 manader ska min familj komma ner och halsa pa och sa ska jag hinna njuta av att vara har nere ocksa. Ibland gar allt alldeles for fort.

Ciao

 

Detta ar ett utdrag av de bilder vi tog, orkar inte skriva forklaringar till allt men det visar iaf lite granna pa vad vi har haft for oss under december manad. Det ar bilder fran Ouesso och Kinshasa.

 

Igar gjorde jag min forsta traning med ett lag har i Kongo, det var Gothias klubblag som jag har snackat med. De sa att det gick bra att jag kom och tranade nar jag hade tid och igar blev den forsta traning.
Idag har jag traningsverk och tva fina blanaglar men riktigt nojd. Om det blir som jag hoppas att jag kan vara med dar en del kommer nog inte forsasongen bli sa lidande iaf, traningarna gors namligen pa en plan som mer kan liknas en svensk strand an en fotbollsplan. Idag har jag rejala kanningar i bade vader och lar.

Annars hander inte sa mkt, vi har lite moten i veckan och pa lordag borjar traningarna med barnen igen. Ska bli skont att fa komma igang ordentligt igen.

Och snart borjar afrikanska masterskapen, kan bli en folkfest har. Mouck en ledare har nere har laddat upp med en service av elgeneratorn och skaffat canal SAT vilket gor att vi kan se alla matcher. Januari kan bli en fin manad med tanke pa att det ar lika stort har som EM ar hemma.

Det var allt!